För mina tankar till svår depression och svek. Påminner om en del sidor av Carros svåra depression, som gjorde att hon ibland var utåtagerande när hon inte orkade med sig själv, nån annan eller nåt annat. Jag förstår henne.. nu. Då, då kunde jag bara ana hur hon mådde och kände. Får mig även att minnas en del om bemötanden och nonchalans. Återigen funderar jag över hur någon kan ses som besvärlig, som själv har det så jobbigt att denne går sönder inombords. Ger mig hopp att höra om det i en låt. Gör mig ledsen att det är för sent för en del. Är trasig för att en av dem som det är för sent för är min Carro. Får mig ur balans att veta att så många missade att lära sig nåt av det, av alla andra som gått samma väg. Får mig att undra hur många fler som ska behöva genomlida samma sak?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar