Idag ringde min nära vän Angelica
mig. Det i sig är inget ovanligt, men under samtalet sa hon rätt som det var: -
va härligt att du sjunger! Det tror jag aldrig att jag hört förr. Va glad jag
blir! Du har just gjort min kväll.
Det visade sig dessutom stämma.
På väg mellan vardagsrummet och köket sjöng jag en trudelutt för mig själv.
Eller för mig själv hade det varit, om jag inte samtidigt pratade i telefonen.
Det kan verka helt oviktigt, men det är det inte. Det är viktigt av två anledningar.
Dels för att innebörden i att jag överhuvudtaget sjunger är att dagen varit
ganska bra och mitt mående är ganska bra mot vad det kan vara andra dagar, dels
för att jag har vänner som bryr sig så mycket om mig att de märker dessa små
saker som jag inte ens reflekterar över själv. För mig är det inte oviktigt på
nåt vis. Tvärtom är det viktigast av allt. Det är den största ynnesten man kan ha, att få ha såna vänner som jag har, att få ha sina barn nära sig och att ha
nära relationer med alla nära och kära. Bara tanken på alla dessa underbara
människor jag har förmånen att ha i mitt liv gör mig varm i bröstet. Tack för
att ni finns!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar