Sömnlös natt med sällskap & Murphy

Natt igen och snart morgon, men den här natten har sömnlösheten delats med Tove. Under flera timmar har vi druckit te, diskuterat livet och svurit över Mr Murphys ständiga närvaro i vår tillvaro. För ständigt närvarande verkar han vara den icke önskvärde Murphy, eller i alla fall nog ofta för att det ska kunna tolkas som trakasserier. 

Fast hur mycket Mr Murphy än ägnar sig åt att sabotera livet, så finns det en hel del saker som uppväger hans idoga försök att upprätthålla sin sjuka syn på ordning. En av dessa saker består helt klart av den vänskap jag har förmånen att få uppleva. Jag tror nämligen inte att det är alla förunnat, men det är stort för dem som är så lyckligt lottad. Det är ett guldkorn utöver det vanliga att ha människor omkring sig som ger av sig själv, som alltid finns där och som det går att lita på i vått och torrt. Såna vänner har jag och jag är väldigt, väldigt glad över att de finns med i mitt liv. Medveten om det grandiosa i redan beskriven vänskap, kommer jag nu att krypa ner i sängen med en känsla av tacksamhet. Förhoppningsvis kommer jag även att kunna sova nattens resterande timmar, vilket jag iså fall kommer att vara relativt tacksam över när min väckarklocka ringer imorgon bitti. Morgonen innebär förhoppningsvis morgonbestyr med Emelie inför hennes skoldag, men jag är skeptisk. Det var en väldigt trött dam med halsont, som kröp i säng ikväll. Tempen var förhöjd och hon var märkbart påverkad. Lilla tjejen som håller på att bli så stor. Jag hoppas hennes nattsömn medför att halsont, temp och förkylning ger med sig till i morgon, men jag är som sagt skeptisk. Nu ropar kudden högt efter mig. Jag tänker göra den till viljes och helt enkelt gå och lägga mig. Så sov så gott nu alla.