Lördag hela veckan

I mitt liv är lördagar den bästa dagen på veckan, året, livet. Det är glidardagen med stort G, då tiden är en oviktig del av tillvaron. En dag i frihet som kan spenderas utan tråkiga tidsramar och trista hålltider. Den totala klockavsaknadsdagen helt enkelt. Bara vetskapen om att även dagen därpå är ledig, utan skrällande alarm alldeles för tidigt och alldeles för ofta, gör lördagarna extra underbara. Nästan viktlösa, svävande på egen hand i ett annars tidsstyrt kosmos. Jag älskar lördagar! Dagen idag är därmed ingen suverän dag. Det är inte lördag! Inte ens nästan och det känns på alla sätt och vis. Jag är trött, grinig och otålig. Inte mitt bästa jag på något vis. Det känns inte som någon idé att börja med något, eftersom alla projekt större än en kaffekopp kommer att få avbrytas till följd av att klockan rätt tid infinner sig. Trots det känns det meningslöst att bara låta den lediga tiden förspillas, till förmån för väntan på rätt tid. I min värld finns bara en rätt tid egentligen och det är lördagar, som är relativt tidlösa. Som sagt så är det inte lördag. I den här otroligt konstruktiva spiralen av ingen utveckling glider den här dagen fram. Tidsstyrd, tråkig och irriterande. Det enda som väl går att göra åt det är att ta till det starkaste botemedel jag vet om. Därför full fart mot kaffet helt enkelt. Naturligtvis med förhoppningen att när nästa kopp är urdrucken har den här dagen förvandlats till lördag..