Så fort kan det gå

Vaknade två timmar för sent och alldeles för bråttom, men ändå på ett strålande humör. Efter en snabb dietfrukost bestående av rester från gårdagens pizza och kaffe i ansenlig mängd, företogs promenaden till ortens gym för rehabilitering. Väl framme anpassade jag mig snabbt till rådande omständigheter och inmundigade lyckligt ytterligare kaffe, innan någon form av nytta utfördes. Många trevliga människor i en trivsam miljö med kaffe, vad mer finns att begära för att få en trevlig dag liksom?

Därefter var nästa anhalt mellanlandning i hemmet, innan det åter var dags att bege sig till ortens gym. Denna gång för träning i form av ett dansmixpass. Ett för mig nytt pass, som visade sig vara roligt, energigivande och svettigt. I slutet av passet gjorde yngsta dottern mig sällskap, dock inte så mycket i själva rörelserna men däremot med uppmuntrande applåder. Livsglädje förpackad i min underbara nioåring, ett riktigt lyxinslag på dagen. Sen åter mot hemmets lugna vrå, som inte var särskilt lugn på grund av de tre hundarnas kissnödiga krav på uppmärksamhet och promenad. Därefter utsattes jag för ytterligare ett lyxinslag, den här gången i form av serverad middag hos grannen.

Det var sen, när jag kom hem igen, som humöret vände. En blick mot Henkes kläder, som fortfarande står i mitt kök sen de kom hem från hans skola, räckte för att humöret skulle sjunka. En blick och jag var återigen i mitt inre tillbaka till när Henke levde och behövde tvätta sina byggkläder. En blick och han var återigen nära en liten stund. En enda blick och sen kom ännu en gång den känslomässiga smockan, av vetskapen om att han inte längre är här, vinandes och träffade med stor säkerhet mitt trasiga inre och sargade själ. Orken att känna, veta och inse att Henke är död fanns inte, i alla fall så fanns inte orken att berätta om det igen just där och då. Därför bemöttes komplexitetens vänliga hälsning med gnäll om oviktigheter, som kramp i benen och sämre ork än önskat under träningen. Komplexiteten är dock relativt tålmodig, så detta trista utspel bemöttes med lugn värme och vänlig ömhet. Det, i kombinationen med dagens tidigare innehåll av suveränt slag som grund, räckte för att humörsbarometern åter skulle segla över från dåligt med övervägande åska och regn till ostadigt med övervägande solsken. Så fort kan det gå när måendet går upp och ner, humöret förändras eller livet slås i spillror. Därför tänker jag krypa i säng och njuta av varje sekund jag har förmånen att lyssna till Emelies trygga andetag, husgudarnas snusande från sängens alla vrår och väntan på Camillas insmygande hemkomst efter en sen bilfärd till annan ort.