Somliga
dagar kan antagligen ses som mer underliga än andra. En del gånger rör
det sig om hela dagar, andra gånger bara om en del av dagen. Antagligen
kan en del av gårdagen anses vara, om inte helt vansinnigt underlig, så i
alla fall något besynnerlig. En anledning till det är att den började
med en intervju till följd av en situation där ingen intervju brukar
ingå. Egentligen är jag inte förvånad, snarare storögt förundrad inför
situationens fortgående natur. Dessutom råder viss nyfikenhet kring vart
allt kommer att sluta. Det är en spännande del av tillvaron, även om
den inneburit och fortfarande innebär en relativt hård kamp för att få
möjlighet att återgå till det som de flesta människor ser som det
normala. Såna dagar eller delar av dagar har jag lärt mig att spela med,
se neutralt leende ut och försöka svara intresserat på vad som sägs.
Inte för att jag vill eller tycker det känns särskilt viktigt, snarare
för att det ibland är lika bra att glida med för att se vart det bär.
Kanske det till sist bär iväg åt nåt trivsamt håll, värt att glida runt
lite för innan.
Somliga dagar kan antagligen även ses
som mer storartade än andra. Antagligen kan en del av gårdagen anses
vara, om inte helt suveränt strålande, så i alla fall relativt
storslagen. Anledningen till det är dessa fantastiska människor som jag
har förmånen att träffa och höra av i min stävan mot en fungerande
framtid. De ger mig tillbaka min tro på mig själv de gånger jag har
tappat den. Igår i form av uttalanden som talade till mitt ganska trötta
inre. En arbetsrelaterad kvinna sa till exempel till mig: ”du ska
aldrig förminska dig för att du har varit och är ärlig, det borde fler
vara för det måste få genomslagskraft till slut. Du ska inte låta någon
annan ta bort den du är, utan tro på dig själv och ta tillbaka rätten
att vara den du är ämnad att vara, den som är du”. En annan kvinna som
har ett relativt fäktigt liv ringde mig med meddelandet: ”du är otrolig
som orkar stå upp för dig själv i allt som är”. En tredje kvinna sa lite
som i förbigående: ”du borde vara här hos oss”. När ord är ärligt
menade, vänligt menade och uttalade i syfte att lyfta någon annan för
att det är den känslan som finns bakom, kan ord ha en enorm
genomslagskraft. Då är ord stora, men det som är störst är människorna
som är så aktningsvärda i sin mänsklighet att de ger såna ord till någon
annan. Ord som är fyllda med hopp och kraft, tydligt upplyftande och
ärliga ord. Egentligen är jag inte förvånad över dessa människors
storhet, utan snarare storögt förundrad och tacksam över att få ha dem
omkring mig på olika vis.
Somliga dagar kan antagligen till och
med ses som mer uttröttande än andra. Antagligen kan en del av gårdagen
anses vara, om inte alldeles utmattande, så i alla fall något
nertyngande. Ord formaterade till berättelser om total utmattning,
önskan om att göra nåt annat och om nåt som borde fungera men som inte
fungerar alls från ett flertal håll tågade in i min sfär. Berättelser om
nåt jag tidigare varit en del av, men inte längre vill tillhöra.
Lämnade efter sig en trött, uppgiven känsla som var svår att skaka av
sig. Tröstlöst att det får vara så. Tröstlöst att en del människor
verkar ha hur stort tolkningsföreträde som helst, medan andra inte har
något utan bara förväntas tiga och lida för att så småningom välja att
engagera sig någon annanstans istället. Somliga dagar kan antagligen
även anses vara mer underhållande än andra. Antagligen kan en del av
gårdagen anses vara, om inte helt hysteriska rolig, så åtminstone rätt
roande. Äldsta dottern, älskad som få, informerade mig buttert om att
jag de senaste dagarna betett mig som ett barn. Jag replikerade på detta
helt omotiverade påhopp genom att ifrågasätta varför hon iså fall inte
tagit på sig vuxenrollen och diskat upp hemma. Roande åtminstone för min
del, men helt uppenbart inte lika roande för andra.
Alla dessa olika dagsvarande under dagen
medförde i alla fall en bestämd känsla. Känslan av att måsta sova, så
jag sov stor del av eftermiddagen och kvällen. Upp en snabbis till söta
grannen för ananaspaj och kaffe, sen var det åter sängen och sömn som
gällde. Faktiskt hela natten och ända fram till halvtre idag.
Uppenbarligen kan somliga dagar även anses som mer energifattiga än
andra. Antagligen kan en del av gårdagen och dagen idag anses vara, om
inte helt kraftlös, så i alla fall rätt uttömd på ork.
Slutsatsen blir således att alla dagar
innehåller olika delar, en del bra delar, andra helt förkastliga delar,
ytterligare några delar är suveräna och vissa delar genomlever man med
viss tolerans inom ramen för hur man bör bete sig. För att likna
dagarnas innehåll med sex så kan somliga dagar iså fall ses som olika
typer av ligg. Suveräna ligg som lämnar en avslappnat nöjd, ligg man
lika gärna kunde vara utan, ligg man provat som lämnat en så totalt
otillfredsställd att bara att behöva höra talas om dessa ligg gör en
tröstlöst medveten om vad man inte vill vara med om igen och ligg som
kanske inte var de allra bästa, men ändå roade för stunden. Alltså är
det av största vikt att försöka uppnå en dag fylld med suveräna ligg,
arbeta för att välja bort de dåliga liggen och väja allt vad det går för
de helt tröstlösa liggen som bara leder till energiförlust, utmattning
och en känsla av att aldrig vilja vara med om dessa igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar