Depression är inte ett tecken på svaghet,
utan en påföljd av att den drabbade tvingats vara stark för länge.
Carro var deprimerad, svårt deprimerad.
Efter Carros död drabbades jag av depression, då i måttlig variant som
det heter på fackspråk. Efter Henkes död förvärrades min depression och
är numer och sedan lång tid tillbaka, graderad till recidiverande
depression utan psykotiska inslag, svår. När Carro var i livet förstod
jag inte hur dåligt hon verkligen mådde. Jag såg det naturligtvis, men
jag förstod aldrig hur jobbigt det är att må så dåligt att det knapp går
att hålla sig kvar i sitt eget skinn. Jag kan än inte säga att jag
fullt förstår, men jag kan ana hur hon hade det min Carro och hon hade
det inte lätt med allt det dåliga måendet, all den ångesten och all den
oförståelsen som hon mötte.
Depression är ett svårt ämne har jag
kommit att tycka. Många, ibland även jag, slänger sig med begreppet ”jag
är deprimerad” eller ”fan va deppig jag blir” när något går emot. Det
är bara det att begreppet inte på något vis är i närheten av sin rätta
innebörd använt på det viset. Depression är en psykisk sjukdom, den är
allvarlig och överdödligheten är hög. Det är många som lider av
depression som så småningom tar sitt liv. Carro var som sagt svårt
deprimerad, eller som det hette då: hon var ”bara” deprimerad.
Depression tas inte alltid på allvar eller ger den riktiga förståelsen
som behövs, i alla fall var det så för Carro. Hon var ”bara” deprimerad,
men jag såg vad depressionen gjorde mot henne medan hon levde och jag
vet att hon numer är död till följd av just sin depression. Carro är död
fast hon hade hela livet framför sig, eller som Emelie sa: tänk om
Carro bara hade låtit bli att döda sig, då hade det i alla fall inte
varit två i familjen som är döda. Till skillnad från Carro får jag
mycket hjälp, stöd och förståelse av åtminstone de flesta instanser jag
har att göra med. Skillnaden mellan den hjälp Carro fick och den jag får
är milsvid. Carro ansågs ofta som bråkig och besvärlig och som att hon
borde skärpa sig, hon blev synnerligen stämplad i vårt lilla samhälle.
Hade hon fått den hjälp hon behövde från början, hade hon antagligen
varit i livet idag. Efter allt för många misslyckanden, för många år av
så otroligt dåligt mående orkade hon inte se ljust på livet längre. Vad
som händer när någon inte orkar se nåt ljus i mörkret är väldigt tydligt
vid det här laget, i alla fall för mig och i alla fall när det gäller
Carro.
Så av en slump ramlade jag in i
cyberrymdens lilla rum för TV 3 play och hittade serien ”Livet blir
bättre”. TV är annars inget som styr mitt liv på något vis. Det är inte
heller nåt jag har någon större koll på. Jag följer inga serier och jag
är inte uppdaterad i vad som sänds. Det medför naturligtvis att en del
intressanta program missas, som ovan nämnda serie. Bland annat delar en
kvinna med sig av sin historia om hur hon, som hade lyckats med allt och
nått sina mål, blev deprimerad, försökte ta sitt liv men fick hjälp att
komma tillbaka och lever nu ett bra liv. Kvinnan jag pratar om är Emma
Ingelström och programmet jag nämnt går att se här.
Det ger hopp om att det går. Det går att
må bättre och det går att få hjälp och det är helt suveränt att det
sänds på TV, så det förhoppningsvis når ut till många av dem som behöver
den hjälpen. Så trots att dessa program i nämnda serie tar upp tunga
ämnen, anse jag att det är en underbar programserie. En serie som ger
känslan av att det finns en möjlighet, det går att få det bättre!
1 kommentar:
Först och främst vill jag beklaga din förlust. Sen vill jag tacka för
din kommentar :)
Det är bedrövligt att sjukvården i Sverige 2012 får lov att vara så
dålig som den är. Hjälper just nu en ung kille som skrevs ut från
psyket, med samma ordination, för att sedan lämnas i sin
lägenhet utan fortsatt läkarkontakt eller uppföljning. Det är helt
fruktansvärt. Läkarvården/psykvården ger jag inre mycket för.
Du skriver väldigt bra! Kramar
2012-05-19 @ 10:55:55
Skicka en kommentar