måndag 19 mars 2012

Inget är större

Snart är det dags att sova och den här dagen har gått. Ljuset brinner i lyktan på trappan och gratulationerna är sända i både ord och tanke. Trots alla intentioner om en dag att fira, har faktiskt alla försök att upprätthålla ett glatt humör misslyckats stora delar av dagen. Men några stunder då och då har vi ändå skrattat gott och kommit ihåg allt som varit bra. För det har varit många bra stunder.

Om jag fick göra om min livsresa med vetskapen om vad som skulle komma, så skulle jag ändå välja samma resa igen. Jag skulle välja alla mina barn alla gånger och alltid. Även om jag saknar de två jag förlorat extremt och känner mig mer än tilltufsad av att inte ha dem hos mig längre, är jag också väldigt tacksam. Tacksam över att jag fick ha dem hos mig den stund jag fick, tacksam över allt de lärt mig och tacksam för all kärlek de gett och jag har fått ge dem. Så alla dagar alltid, om och om igen skulle jag välja samma resa. För även om jag bara fått ha två av mina barn hos mig en alldeles för kort stund, har jag ändå fått ha dem hos mig och det är större än allt annat. Det skulle jag inte välja bort för något, inte ens vetskapen om hur ont det gör att förlora dem.

Inga kommentarer: