Rehabiliteringsansvar, arbetsmiljölagen,
arbetsmiljöverkets föreskrifter, socialförsäkringsbalken, policys,
särbehandling, rättspraxis och avstämningsmöten är ord som för
närvarande cirkulerar i min värld. Eller de har cirkulerat i min värld
ända sen jag återgick i arbete efter Carros död, fast mestadels som
substanslösa ord av enorm vikt.. i alla fall i olika policys. Det är
förunderligt hur ord som inte skiftar innehåll eller betydelse ändå kan
skifta så enormt när det gäller vilken vikt det läggs vid dem. Det är
även väldigt förvånande att dessa ord aldrig verkar ha någon tyngd
överhuvudtaget när de på något vis skulle kunna vara användbara i
praktiken. Nej dessa ord är synnerigen underliga ord, som ständigt
skiftar i tyngd beroende på dess omgivning. Vid närmare eftertanke har
dessa ord, som trots allt bara är ord och därför bara blir det man gör
dem till, väldiga likheter med en kameleont. Kamleontord, med andra ord.
Fast det är egentligen att göra det alldeles för enkelt. En kameleont skiftar inte bara färg efter omgivningen, utan framförallt
styrs färgen av temperament och sinnesstämning. Med andra ord så
skiftar kameleonten färg efter humör och humöret skiftar efter andra
kameleonters färg. Kameleonter är ensamvargar och vistas två eller flera
kameleonter på en alltför liten yta är risken överhängande att de
kommer att skada varandra illa. De kan samexistera med andra ödlesorter,
så länge dessa inte är för små och då riskerar att ses som en mumsbit
för kameleonten. För att den ska trivas bör det finnas växter och grenar
där den kan klättra. Värt att nämna är också det faktum att man inte
bör handskas med en kameleont mer än nödvändigt.
När ovanstående ord sätts i relation till kameleontens karaktäristika, blir det åter tydlig att orden bara är ord. Den
varierande tyngden beror inte på orden i sig utan på omgivningens
användande av dessa ord utifrån sinnesstämning och temperament. Så är
det naturligtvis, det är omgivningen som får dessa ord att verka mer
eller mindre betydelsefulla efter såväl humör som behov. Så med andra
ord är det inga kameleontord. Är det då kameleonter som använder sig av
orden? Med tanke på raden likheter, de klättrar, tål ingen konkurrens –
åtminstone inte av en värdig motståndare i form av någon med lika
beteende, de skiftar färg och man bör inte handskas med dessa mer än
nödvändigt, så går de kanske att härröra dessa ordanvändare till om inte
ödlesläktet så i alla fall till nån form av kameleontföreneing för de
som lever efter dessa reptilers principer.
Det går att utläsa i samband med ett av
orden, rehabilitering, att för att resultatet av en rehabilitering ska
bli så bra som möjligt ligger ett stort ansvar på den som ska
rehabiliteras. Den egna motivationen och viljan är en förutsättning för
ett lyckat resultat. Nästa fråga blir av naturliga skäl, hur
upprätthålls motivationen och viljan hos en liten ödla tillsammans med
en kameleont? När allt kommer omkring finns det inga ord som är
användbara mot dessa medlemmar i kameleontföreningen, eftersom de har
stor kompetens vad gäller att använda sig av orden efter sinnesstämning,
humör och behov. Nej, det som återstår är att avgöra om man som liten
ödla ses som en mumsbit eller som någon en kameleont kan samexistera
med. Om det verkar luta åt samexistens, vilket antagligen inte är
särskilt vanligt förekommande, så gäller det att ha en tydlig strategi.
En strategi för att varken bli stor på sig och försöka gå med i nämnda
kameleontförening, vilket omedelbart kommer att leda till att någon
skadas allvarligt, eller att förminska sig så man ses som en mumsbit och
blir slukad. Det handlar därmed om ganska svåra
avgöranden, en svår balansgång och stora svårigheter att hitta en källa
till motivation och vilja för samtliga som av olika anledningar inte
har något annat val än att hantera befintliga medlemmar i
kameleontföreningen. Just begreppen motivation och vilja har på försök
införts vid ett flertal empiriska studier, utan någon som helst
framgång. Det närmaste dessa studier har kommit ett positivt resultat
har varit en svag indikation på ett ändrat synsätt på de försöksobjekt
som ingått i studien, hos befintliga medlemmar i redan nämnda förening.
Nämnda försöksobjekt har vid dessa tillfällen antingen blivit slukade
eller allvarligt skadade, varför diskussioner om att starta ett
säkerhetsarbete för att förhindra upprepning av dessa negativa
konsekvenser nu pågår.
Något mer som är av vikt att nämna om
kameleonter, är att de framförallt lever i den så kallade gamla världen.
Ett rätt intressant faktum, satt i relation till befintlig
kameleontförening. Kan det innebära att medlemmarna i nämnda förening
inte bara är reptiler, utan dessutom förlegade? Det är något som
framtida studier får avgöra.
2 kommentarer:
kameleonter kan ju inte gömma sig i all evighet, förr eller
senare så ramlar den ner.
2012-03-28 @ 20:40:39
Något som är värt att veta är att när en kameleont ramlar ner,
slår den sig oftast hårt på grund av den höga fallhöjden. Dessa
fakta framgår inte av vare sig kameleontföreningens stadgar
eller policys, utan är ett väl dolt fenomen. Som alla reptiler är
även kameleonten beroende av att sola sig i solens strålglans
och så länge detta behov är tillgodosett, kommer inte heller
någon av föreningens aktiva medlemmar att medge några
negativa effekter av detta reptilaktiga leverne. Det till följd av
rädslan för att tappa färgen inför övriga medlemmar eller bli
uteslutna ur föreningen. När ett fall väl inträffar skiftar
kameleonten konstant färg i kombination med kraftiga
vibrationer från deras mycket långa, klibbiga tunga som avger
en högljudd klagolåt, i syfte att förvilla alla omkring sig att tro
att de är det utsatta bytesdjur som behöver beskydd till varje
pris. De har antagligen rätt i att de behöver beskydd. I samma
ögonblick som en kameleont får syn på en fallen artfrände
kommer den att tillintetgöra denne så till den milda grad att ett
liv i strålglans aldrig mer kommer att vara ett alternativ.
2012-03-28 @ 23:45:57
Skicka en kommentar