fredag 6 januari 2012

Mirakulöst nog från puppa till nattuggla

 Efter att ha haft relativt mycket energi och en positiv anda under några dagar, vaknade jag idag totalt utmattad och på ett mindre strålande humör. Inte blev det bättre av det otroligt korkade beslutet att slänga en snabb blick på klockan heller, men det förklarade åtminstone den akuta koffeinbristen. Ett flertal timmar senare med ett konstant babblande från yngsta dottern Emelie i kombination med att inte mycket av värde blev gjort, var humöret långt under gränsen för grinig. Det värsta med dagar som denna är, förutom att man är en total pest för sin omgivning, att det är otroligt ansträngande att orka med sitt eget eminenta sällskap. För nog känns det rätt illa att vara fast tillsammans med en sur bitterkärring, som vägrar lämna ens hem eller för den delen ens sida? Det enda som kan vara än värre är väl möjligen att det oangenäma sällskap som nyss beskrivits, är misstänkt lik en själv på ett förvridet, tjurigt vis?! Om det fanns en firma som bekämpade skadedjur av den odjursliknande typ som ovan beskrivna surighet är, skulle den antagligen vara hårt lejd. Om inte annat så i alla fall av mig såna här dagar.

Nu har jag inte hittat nån sån firma än. Istället har jag turen att ha väldigt underbara människor omkring mig, så även idag. Efter mycket pockande lyckades de med hjälp av varmkorv, vit choklad, bastubad och ett oändligt tålamod mota iväg den tjuriga bitterkärringen, åtminstone utanför dörren, till förmån för en om inte sprudlande glad så i alla fall ganska neutral och avslappnad person. När sen två helt sinnesrubbade dårar, även kända som mina husgudar i hundform, dundrade in i bastun och förnöjt la sig som om det vore den mest naturliga platsen i världen för hundar att vara på, fick till och med jag träna smilbanden lite. Där i bastuns hetta, omgiven av tålmodig underbarhet, ett babblande under och gudomliga dårar, ramlade äntligen insikten om att saker och ting faktiskt var rätt okej över mig igen. Det är absolut ingen överdrift att säga att den insikten förstärktes ytterligare när jag nybastad och nöjd tog emot ett sms från min näst äldsta dotter Camilla där det stod: - Jag älskar dig!

En sån dag! En sån förvandling! Från puppa till fjäril – eller i alla fall från surpuppa till rätt nöjd och sedvanlig nattuggla. Mirakler händer uppenbarligen! Idag i min värld bestod de av tålmodighet, värme, dårskap och kärlek – rätt stort när man tänker på det.

Inga kommentarer: